onsdag 4 april 2007

Årets första tranor!

Jag har ju helt glömt bort att berätta att jag i helgen plötsligt hörde ett av de härligaste vårtecken. Tranorna som många år i rad häckat på gärdena som omger mitt barndomshem hade återvänt! Efter att ha hört deras hesa kraxande smög jag och min gamla farmor oss så nära vi kunde utan att de flög iväg...vilket resulterade i bilderna nedan...


Ser du tranorna?





Tre tranor (Grus grus) på en värmländsk stubbåker. Det latinska namnet ska beskriva deras läte och på Sveriges ornitologiska förenings hemsida (http://www.sofnet.org/) kan man läsa följande:
"Sedan gammalt har tranan varit symbolen för vaksamhet. Hon har ofta avbildats med en sten i foten. Man trodde nämligen att den tranan som utsetts till att hålla vakt över sina sovande kamrater, alltid höll en sten i sin upplyftade fot, somnade hon, skulle stenen falla till marken och väcka henne. Alexander den store lär på sina fälttåg ha apat efter metoden för att inte somna av fruktan för krigshärens uppror."


Vi kom inte så mycket närmare innan de flög...
Vill rekommendera alla ett besök vid Hornborgasjön (http://www.hornborga.com/), dit en stor del av Sveriges tranor samlas både på våren, då de återvänder från varmare breddgrader och på hösten innan de i gemensam trupp återvänder. Som mest kan där vara ca 14 000 dansande tranor samtidigt!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Spännande med tranor! Själv har jag aldrig varit vid Hornborgarsjön men det skulle vara intressant att ta sig dit någon gång. Precis som Maloppa tycker jag alltid att det är spännande att läsa din informativa blogg! Kul med någon som blandar matnyttig information med fina bilder.

Härliga penséer och annat du har planterat! Tänk vilka underbara färgkombinationer det finns numera. Jag minns uppväxtens blågula med lite "skräck"... :)

Gagga sa...

Så mysigt att tänka sig dig o din goa Farmor krypa omkring för att komma nära tranorna. Brukar komma ett tranpar hit till oss också men har inte sett till dem än.
Har upplevt tranorna vid Hornborgasjön med mina elever en gång på 70-talet. Fantastiskt!